Då och Nu

Hittade gamla anteckningar på datorn nu ikväll...

Här är dom.. behöver nog inte säga mer än att så såg d ut då.. nu ser d annorlunda ut.. =)

2008-07-04
Ligger här å tänker..
Tänker på allt mellan himmel å jord...
funderar på mycket just nu..
vill bara gråta ut allt jag har inom mej..
men jag vet att d inte är någon ide..
va ska d hjälpa??
ingenting..
D finns så mycket jag skulle vilja just nu...
men d är inget som händer...
är d bara jag som känner så här..
Ja jag vet att jag bara är sur å grinig hela tiden..
å ja jag vet att allt är mitt fel...
men jag gör så gott jag kan...
försöker få allt att fungera som d ska..
jag försöker finnas där för alla..
men d känns inte som att jag räcker till nånstans..
d känns som att alla är missnöjda mä d jag försöker hinna mä...
förlåt om jag bara ställer till mä saker d är inte min mening...
vill att allt ska vara bra..
känner mej så misslyckad i d jag gör...
är ingen bra mamma, sambo å vän just nu..
försöker vara stark men d går inte jämt...
försöker kämpa mej igenom d här men d känns rätt svårt..
gråter i min ensamhet... för att ingen ska behöva stå ut mä d oxå..
vill bara att allt ska ta slut..
pappas sjukdom tar snart knäcken på mej oxå...
d är tungt just nu kan jag säga...
varför? jo för att jag ÄLSKAR min pappa över allt annat på denna jord..
och där får jag stå brevid honom å se honom tyna bort i sin sjukdom...
å ingenting kan jag göra för att d ska bli bättre...
hjälplösheten jag känner är väldigt smärtsam..
rädslan att förlora honom är enorm..
vet inte hur jag ska klara mej utan honom...
han är den som alltid ställer upp för mej när jag har d svårt..
vem ska göra d när han är borta??
d finns ingen som kan ta hans plats..
jag bär på en stor sorg inom mej hela tiden...
varför ska just vi drabbas av detta??
många frågor finns d..
men inte många svar..
min största önskan just nu är att nån bara tog mej i sin famn
å sa att allt bara är en hemsk dröm...
livet kan inte vara så här orättvist..


2008-08-18

Trodde du brydde dej om d vi hade.. men tydligen kvittar d för dej vad som händer mellan oss...

du kan offra mej bara så du kan dricka...

bra.. gör d då...

om inte d vi har tillsammans är viktigare än så för dej så kan du lika gärna bara gå...

å skita i allt...

jag orkar inte hålla på så här längre..

blir bara ledsen när d ska vara så här hela tiden...

jag lider av att d ska behöva vara så här..

å jag vet en till som oxå gör d.. å han heter Philip...

hade hoppas på att han inte skulle behöva gå igenom några fler av mina separationer..

men då är d sista.. för då kommer aldrig nån få komma in i mitt hjärta..

du har tagit d som finns kvar.. å går du så försvinner det..

över min döda kropp att jag tänker bli sårad igen...

jag todde på d vi hade å d vi har..

men jag tänker inte bli den som sitter hemma å oroar mej hela nätter när du har behov av att vara ute istället för att vara mä familjen...


jag hade en gång en människa som älskade mej över allt annat...

men tyvärr så försvann den människan från mej...

som verkligen fanns där för mej..

å jag älskade å fanns för den här människan oxå..

d va verkligen ömsesidig respekt mellan oss...

vi bråkade aldrig.. munhöggs ibland bara...

men d är sånt man måste få göra ibland..

d är inge fel..

vi respekterade varandras åsikter om allt..

vi kompromissade om d fanns delade meningar om något...

saknar den människan oerhört mycket.. å kommer alltid att göra d...

PAPPA.. tack för allt.. du va min bäste vän...

såna här gånger saknar jag honom så otroligt mycke..

han fanns alltid där när jag hade d som svårast i mitt liv...

vem har jag nu???

ingen verkar d som...

men en sak lärde pappa mej..

d blir bättre.. bara man inte har så bråttom..

men när fan tänker saker å ting vända i mitt jävla liv då???

hur mycket ska man orka ta emot å höra innan skeppet skjunker???

jag hoppas att jag följer mä till botten den här gången...

för nu börjar jag ge upp...

d finns ingen mening mä detta..

fast jag lär mej ju saker hela tiden..

att innan d är försent så ska jag gå min väg!!!!

nu är jag redan så insyltad i detta så jag vet inte hur jag ska ta mej ur d mä hedern i behåll...

fast jag vet ju inte ens om jag har nån heder kvar...

så d kanske bara är till att gå...

men varför är d jag som måste gå??

men om jag går vänder jag mej aldrig om..

jag tänker inte titta tilbaka på den här tiden iaf...

för den får mej bara att gråta..

skit jävla helvetes fan...

alla mina drömmar har gått i kras..

Ja så här har d sett ut.. tack å lov att d ser anorlunda ut nu..
visst kan jag känna lika om vissa saker idag men då handlar d om pappa å ingen annan...
Livet har gått vidare å det som aldrig förr.. =)
jag mår bra idag å känner att jag kan leva med det jag har gått igenom fast jag gråter ibland..
men nu finns d ingen som behöver ta hand om mej å sucka över att jag behöver tröst..
så va d förr..

Nu ska jag ta å lägga mej på soffan å slöa lite.. =)
ha d gött..
å ja förresten.. jag är bonusmaterialet på spåren.. känns skönt.. =)
men jag tänker inte ropa hej än.. 

kramzzz 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0